no matter how close people are an infinite distance separates them.
öh-hö
gjorde taskig grej igår. lät småpojkar åka till odlaren när de skulle till stan. jag tänkte att det var rätt åt dem. irriterande som fan och sa dumma saker om min syster. de kikade lite grinigt på mig när de insåg att bussen inte gick till stan.
-
jag tänker bara på solbrända ben, konstgjorda stränder i Prag, vinfontäner, britter, göteborgare, Stockholm/uppsalabor, sömnlösa nätter i tågvagnar, bortappade kartor, avspärrade toaletter på donken, tårgas, vinare, öl, budapestanna, 50-talsbadmössor med rosor i tyg, TGI fridays, maffian i Bratislava, auschwitz, rökt ost, målade t-shirtar, MTV europe guide, fetaost pesto och tomater, bokscha, gynekolog/bulljosse, terrorese, putte, svetlana.
igår kväll klockan halv 4 på väg hem:
- hörru, vet du vad klockan är...? du behöver inte vara rädd, jag ska inte göra nåt. jag vill bara veta vad klockan är!
- Jaha, jag är inte rädd men jag fattade inte att du pratade med mig. klockan är halv 4.
- vart är du på väg?
- Hem.
- Jag vet inte vart jag ska, jag kommer från Nyköping och jag tappade bort alla mina kompisar på Harrys. de svarar inte när jag ringer.
- Jobbigt... men du, du kanske borde ta dig tillbaka till stan, åt det här hållet är det bara bostadshus.
- men kan inte jag få sova hos dig?
- Jag känner ju inte dig.
- men jag lovar att inte göra något!
- nej
- jag kan sova i ditt trapphus!
- men ge dig, leta upp dina kompisar istället.
- men har du typ inte nåt soprum jag kan sova i då?
- Jag ska gå hem nu, hejdå!
sen var jag förföljd från sylvia till statoil.
lobotomisten
häromdan fastnade jag framför en dokumentär om lobotomi. jag har alltid tänkt att det var nånting man utförde på typ 1800-talet på våldsamma patienter, under samma tid som man la dom i isbad i timmar och sköt elektriska impulser genom hjärnan tills den i princip slutade fungera. men den där dokumentären handlade om en gubbe som efter andra världskriget utförde lobotomier genom att köra in en ishacka i ögonhålan, knacka hål på skallen och röra runt lite i frontalloben. Walter Freeman, som han hette, blev nån form av hjälte tills man insåg att "behandligen" bara fungerade i ca 40 av fallen medan de andra 60 var totala misslyckanden. jag vet inte. tyckte bara det var lite sjukt att man trodde att det skulle hjälpa någon att köra in en ishacka i hjärnan och rota runt lite.
det är ju som att skära bort en bit av hjärtat och förvänta sig att det ska pumpa lika mycket blod ändå.
när de betraktade den självklara enkelhet med vilken hon förhöll sig till omvärlden, ville de försöka fylla den med de komplicerade känslor de själva bar på.
-
är inte julmust light bland det sorgligaste som finns?
Draft: Nov. 6, 2009
som liten var det mycket jag trodde skulle hända när jag blev vuxen. vuxen för mig då var när man gått ut skolan eller när man fick ett jobb. I mina barnögon är jag alltså vuxen nu men vad jag inte visste då var att allt inte magiskt löser sig bara för att du åldras. till exempel: som barn satt jag alltid, innan dagis med en limpmacka, två ostrullar och ett glas oboy som var fyllt med smulor efter min limpmacka eftersom jag envisades med att doppa brödet, och gäspade framför tv:n med antingen mamma eller pappa och för det mesta david. Vi tittade på nyhetsmorgon. Jag gillade aldrig programmet, men jag älskade de där trisslotterna de alltid fick skrapa. De var så stora och man vann alltid. Anledningen till att det var så kul var för att jag var fullständigt övertygad om att jag nån dag skulle sitta och le i tv-rutan medan jag skrapade fram en vinst på 100 000 i månaden i 25 år. Den där övertygelsen har suttit kvar, det var inte förrän för kanske bara nåt år sen som jag insåg att nej, det kommer faktiskt aldrig hända. Det var ett jävligt jobbigt uppvaknande. Jag hade liksom inte planerat för ett liv där jag får slita för att jag faktiskt måste, inte för att jag är en ödmjuk lottovinnare som jobbar bara för att det är kul. det här är ett jävla skitliv ibland.
för nån månad sen kom stina hem
myggan
imorse vaknade jag upp med huvudet under kudden, ansiktet pressat mot madrassen, ni vet sådär charmigt så munnen och näsan blir helt sneda och ögonen blir så ihopklämda av resten av ansiktet att de inte riktigt går att stänga och med ett stort myggbett på örat. då mindes jag varför jag knölat in mig under min kudde mitt i natten, jag hade vaknat av att nån mygga surrat nånstans nära mitt öra. när den inte försvann efter att jag viftat lite med handen hade jag tagit kudden, viftat lite med den också. nån lampa, en klocka och ett glas hade farit i golvet, fast det insåg jag ju förstås inte förrän imorse. hela historien var ju hursomhelst onödig eftersom jag på något sätt ändå lyckades bli myggbiten och det enda jag kan göra är att hata myggen för att de fortfarande lever.
!
aej snart ryker bilddagboken.
ibland fixar moa grejer
Min syster lärde sig göra det här på paint för bara några dagar sen. hon hade ägnat åtminstone några timmar åt att sätta ihop de här bilderna och var överlycklig när hon visade det för mig.
"KOLLA! man vet nästan inte vem som är vem... om man inte känner oss!"
jag blev lite förälskad i tummen
and you swear it's not a trend
nu när nästan alla som jag känner flyttar från eskilstuna, till halmstad, norge, london och gud vet vad har jag fått plågsamt mycket tid över. jag jobbar lite då och då men det tar inte upp överdrivet mycket tid och resten vet jag inte riktigt vad jag ska göra av. det har blivit väldigt mycket bakande, läsande och skrivande. för inte så längesen var jag huslig och gjorde blåbärssylt, jag har på två veckor läst ut cirka 4-5 böcker och sett en hel del film. Eftersom jag också, i princip, har förfogat över 3 kr under de senaste tre veckorna har jag knappt haft möjligheten att göra någonting annat. Att vara för sig själv tycker jag är underskattat men kort sagt; jag har alldeles för mycket tid!
nån dag för längesen åkte vi till stockholm och hälsade på linda
ytligt, jo jag vet.
idag har jag varit och klippt mig. det finns få ställen som jag känner mig så utsatt som jag gör hos frisören. där sitter man i sånt där starkt, jobbigt ljus täckt av en kappa som många gånger gör det olidligt varmt. mitt emot sitter en så stor spegel att man i princip inte kan titta på något annat än sig själv, en syn jag helst av allt slipper när håret ligger så platt på huvudet att jag ser ut som en dränkt katt. Under tiden förväntas jag prata om allt och ingenting medan jag förtvivlat korsar fingrarna för att frisören har förstått exakt hur jag vill ha det och de små hårstråna som hon klipper av fastnar i mitt ansikte och kittlar tills det helt enkelt inte hjälper att rynka på näsan längre utan jag måste hitta vägen ut ur skynket jag är täckt av och klia mig snabbt i hela ansiktet. sådär sitter jag i ca 45 min, så blickstilla som jag bara kan. När det sedan är klart och frisören frågar hur det blev ler jag lite fint och mumlar att jotack, det blev bra, precis som jag tänkt mig. Nu har ju jag turen att ha en frisör som jag känt sedan barnsben, som är snäll och lyssnar fullständigt på vad jag säger. Det har dessvärre tagit mig en del tid och en jävla massa klippningar som fått mig att vilja sjunka genom marken för att hitta dit.
transportmedel
nu har jag blivit bestulen igen. på min cykel igen. jag tänker att det borde vara karma men jag kan inte komma på vad för ont jag gjort som skulle leda till att jag blir av med 4 cyklar på ett år (och en cykel som var min mammas som jag glömde olåst på skolan men jag räknar inte med den) , varav 2 var jävligt fina crescent cyklar. 2 av cyklarna hade jag visserligen hittat, men finders Keepers och föresten så är det gatans lag att blir man bestulen på en cykel så får man ta en. dessutom så var den ena slängd i diket utanför statoil, lite trasig och olåst, den andra var olåst, lite trasig och saknade pakethållare. hursomhelst så tycker jag jävligt synd om mig själv.
17 augusti
IGÅR FYLLDE LINNEA 19!!! GRATTIS!
akjsbdwu
saknar: tågluffen och josefine eriksson så jag skulle kunna spricka.
önskar: egentligen 400 000 saker men mest att jag badade i pengar och att stockholmsutflykten idag skulle bli av. (om jag ändå ska hålla på och önska kan jag skriva att jag önskar att jag vore i london också, eller i budapest)
hoppas: att mina pengar räcker så att jag kan åka med till barcelona!
skulle helst av allt: sitta på nåt fik i solen och äta brunch utan att ständigt kolla på klockan för att jag snart måste springa iväg till jobbet.
just nu: sitter jag och skrattar åt sydostman och bordsman.
åfesten:
när man var 14-15-16-17 år såg man alltid fram emot åfesten. man trodde hela eskilstuna befann sig på stan för att spela på hjulen, lyssna på band och supa. man peppade mycket inför den här helgen (som i år verkar ha blivit en vecka) och var lycklig som en tomte när den väl kom. då gick man hem till nån kompis och började sin kväll där, för att sedan glida ner på stan och göra allt som man tilläts göra och lite till. det var det sista stora tillfället på sommarlovet att härja. när man sedan blir 17-18-19 år är det väldigt få av oss som faktiskt njuter av åfesten. man vill undvika alla de där fulla, smygrökande tonåringarna som inte kommer in på krogen och som alltid satsar på en oförglömlig kväll på stan. om man inte går på krogen så håller man sig hemma, så länge man inte är aprak och bestämmer sig för att man helt enkelt måste spela på hjulen eller lotterna eller vad fan det nu är samtidigt som man nästan är 100% säker på att man ska vinna nåt.
