beverlyhillsscenario

häromdan fastnade jag framför en dokumentär om lobotomi. jag har alltid tänkt att det var nånting man utförde på typ 1800-talet på våldsamma patienter, under samma tid som man la dom i isbad i timmar och sköt elektriska impulser genom hjärnan tills den i princip slutade fungera. men den där dokumentären handlade om en gubbe som efter andra världskriget utförde lobotomier genom att köra in en ishacka i ögonhålan, knacka hål på skallen och röra runt lite i frontalloben. Walter Freeman, som han hette, blev nån form av hjälte tills man insåg att "behandligen" bara fungerade i ca 40 av fallen medan de andra 60 var totala misslyckanden. jag vet inte. tyckte bara det var lite sjukt att man trodde att det skulle hjälpa någon att köra in en ishacka i hjärnan och rota runt lite.
det är ju som att skära bort en bit av hjärtat och förvänta sig att det ska pumpa lika mycket blod ändå.