beverlyhillsscenario

imorse vaknade jag upp med huvudet under kudden, ansiktet pressat mot madrassen, ni vet sådär charmigt så munnen och näsan blir helt sneda och ögonen blir så ihopklämda av resten av ansiktet att de inte riktigt går att stänga och med ett stort myggbett på örat. då mindes jag varför jag knölat in mig under min kudde mitt i natten, jag hade vaknat av att nån mygga surrat nånstans nära mitt öra. när den inte försvann efter att jag viftat lite med handen hade jag tagit kudden, viftat lite med den också. nån lampa, en klocka och ett glas hade farit i golvet, fast det insåg jag ju förstås inte förrän imorse. hela historien var ju hursomhelst onödig eftersom jag på något sätt ändå lyckades bli myggbiten och det enda jag kan göra är att hata myggen för att de fortfarande lever.