beverlyhillsscenario

är inte julmust light bland det sorgligaste som finns?

som liten var det mycket jag trodde skulle hända när jag blev vuxen. vuxen för mig då var när man gått ut skolan eller när man fick ett jobb. I mina barnögon är jag alltså vuxen nu men vad jag inte visste då var att allt inte magiskt löser sig bara för att du åldras. till exempel: som barn satt jag alltid, innan dagis med en limpmacka, två ostrullar och ett glas oboy som var fyllt med smulor efter min limpmacka eftersom jag envisades med att doppa brödet, och gäspade framför tv:n med antingen mamma eller pappa och för det mesta david. Vi tittade på nyhetsmorgon. Jag gillade aldrig programmet, men jag älskade de där trisslotterna de alltid fick skrapa. De var så stora och man vann alltid. Anledningen till att det var så kul var för att jag var fullständigt övertygad om att jag nån dag skulle sitta och le i tv-rutan medan jag skrapade fram en vinst på 100 000 i månaden i 25 år. Den där övertygelsen har suttit kvar, det var inte förrän för kanske bara nåt år sen som jag insåg att nej, det kommer faktiskt aldrig hända. Det var ett jävligt jobbigt uppvaknande. Jag hade liksom inte planerat för ett liv där jag får slita för att jag faktiskt måste, inte för att jag är en ödmjuk lottovinnare som jobbar bara för att det är kul. det här är ett jävla skitliv ibland.

imorse vaknade jag upp med huvudet under kudden, ansiktet pressat mot madrassen, ni vet sådär charmigt så munnen och näsan blir helt sneda och ögonen blir så ihopklämda av resten av ansiktet att de inte riktigt går att stänga och med ett stort myggbett på örat. då mindes jag varför jag knölat in mig under min kudde mitt i natten, jag hade vaknat av att nån mygga surrat nånstans nära mitt öra. när den inte försvann efter att jag viftat lite med handen hade jag tagit kudden, viftat lite med den också. nån lampa, en klocka och ett glas hade farit i golvet, fast det insåg jag ju förstås inte förrän imorse. hela historien var ju hursomhelst onödig eftersom jag på något sätt ändå lyckades bli myggbiten och det enda jag kan göra är att hata myggen för att de fortfarande lever.