We will miss you but in time you'll get settled and we will write

Halsar kaffe, försöker plugga
Det går åt helvete

15 februari

Jaaa alltså, jag har aldrig brytt mig något vidare om alla hjärtans dag, brukar glömma bort datumet och sådär men det här året har jag instagram och en s.k snoktwitter. Alla uppdateringar om blommor och hjärtan och fotade "carpe-diem" citat anpassade för alla hjärtans dag jag har snubblat över har gjort att jag i år lärde mig att alla hjärtans dag infaller 14 februari. Får väl se om jag minns det till nästa år. Hursomhaver, medan alla andra åt rosaskimrande middagar med romantiska stearinljus var jag på thaiboxning! Tyckte om ironin. Har fläks det ut kärlek på alla möjliga håll i världen och jag svettas och slåss.

Motorn i bröstkorgen. Rosslandet. Kaninhjärtat som slår över 100 gånger i minuten

Jag pratade med en man när jag var på kryssning förra veckan om lycka, vad det innebär och hur man uppnår det. Han var filosof och påstod att lycka är lika med alla behov tillfredställda. Han frågade mig vad “nothingness” är. Jag svarade lycka. Jag visste att jag sade rätt sak. Och jag vet också att det är den premissen jag lever efter. "Ingenting" är lycka. Känner du inget är du lycklig. I princip. Det är inte sant. Men jag sade det ändå. Och han svarade då att som levande människa av kött och blod är lycka= alla behov tillfredställda= ingenting. I känsloväg. Så slog han ut med armarna och sade att alltså är ingenting= alla behov tillfredställda= lycka= död. Jag höll inte med.
        Hur kan man likställa döden med "ingenting"? Det är det som är skönheten med "ingenting". Som individ kan du inte uppleva det. För "ingenting" kräver döden men döden är det definitiva slutet och på det viset är "ingenting" ett tillstånd i vilket vi inte kan befinna oss. Eftersom "ingenting" kräver en medvetenhet som döden inte erbjuder. Medvetenheten är det som gör att vi kan uppfatta "ingenting" som ett tillstånd av lycka medan det är medvetenheten som gör att vi inte kan uppnå "ingenting". Jag sade att lycka kräver olycka. Döden är "ingenting". Då vet du inte vad det är. Är det smärtsamt kanske? Om du dör i smärta är det, det sista du känner då? Hur kan man då påstå att döden är lycka? Jag höll alltså inte med honom.
         Men jag sade mycket för att det var vad han förväntade sig, det var en intressant diskussion och han hade några poänger men hur ska jag säga till honom att jag tror att vissa människor inte har modet att ta sig så långt som till lycka? För jag tror att det kräver mod. Att ta sig dit kräver mod. För att inte tala om modet som krävs för att befinna sig, erkänna att man befinner sig mitt i lyckan. Lycka är när de saker som en gång gjorde dig olycklig ligger som små korn av svunnen smärta i ditt medvetande och inte längre är mer än ett minne. Lycka är när du kan se tillbaka på din sorg och din olycka och välja att se förbi bristerna just för att du tagit dig igenom dem och det felfria  i ditt liv är övervägande. Jag tror de flesta lever i ett tillstånd av passerande tid. Det är allt. Tiden passerar och man låter den göra det. Hoppas bara att den ska lämna en så obemärkt som möjligt. Inte rista spår i kroppen. Det är allt.


fråga på ett reklamplakat:

"Vill du växa och må bra?"
Svar: "Nej, jag vill krympa och må dåligt."

seduce my mind and you can have my body


gnäller igen

Jag har sedan jag kom hem från New york dragits med en förkylning som vägrar släppa taget om mig. Jag har gjort mit bästa, verkligen mitt bästa för att kurera mig; smällt i mig förbannat massa vitlök och ingefära, druckit kopiösa mängder te med honung, sovit, vilat, ätit ätit och åter ätit. Vitaminer och mat och soppor. För att inte tala om recepten på huskurer jag letat upp på internet. Jag är fortfarande inte frisk. I förrgår flög jag upp till stockholm och har sedan landningen haft lock till och från i öronen och knaster som från en bråkig radio. Sa till mig själv i förrgår att nu skiter jag i det här. Bryt ut virushelvete, bryt ut!! Gör mig riktigt förbannat sjuk så kan vi var kvitt sen efter en vecka.

RSS 2.0