beverlyhillsscenario

Var på personalmöte imorse, ett personalmöte de körde i "repris" eftersom det var så många förra veckan som missade det. Jag var en av dem och tyckte det var så jävla skönt att slippa så blev rätt så ledsen imorse när jag tvingades ner till kontoret. De hade satt ihop några exempel på hur jobbet kan vara, de kallade det "cases" (uttalat otroligt svenskt). "Trist" tänkte jag. Det var värre. En av de mest svårknäckta nötterna de satt ihop var scenariot "arbetaren luktar svett och verkar inte intresserad av att vara hos kunden. Hur skulle du reagera på detta som kund?" Kunde inte göra annat än att himla med ögonen och tänka att det är väl klart som fan man är ointresserad av att vara där för att inte säga besvärad, man städar åt någon annan, hur jävla kul är det?! Det är ju inte heller så konstigt att man luktar svett, igen, man STÄDAR. Är det okänt att det är rätt ansträngande och att man blir svettig av det?! Jag är så trött på att jobba att allt stör mig, och hatar att jag måste låtsas att jag tycker såna dilemman är viktiga och värda att diskutera. Fy helvete. Det är en jävla tur att jag har fina kollektivväner som sympatiserar med mig och orkar lyssna när jag gnäller. I helgen tog Linnea hand om mig och lagade mat medan jag låg som en klubbad säl i soffan och snorade, otroligt gulligt med tanke på att jag annars förmodligen bara hade fått i mig ett paket snabbnudlar och kanske en knäckemacka innan jobbet...  Nu har vi/Linnea i alla fall bokat resa till New York över nyår och det gör det lite lättare för mig att stå ut, måste ju ha lite att spendera när vi kommer dit!