beverlyhillsscenario

Senaste dagarna/ hela veckan har jag varit helt tom. Apatisk. Jag kan sitta framför en skärm, eller på jobbet, eller var som helst egentligen, göra vad som helst, och så kika på klockan och inse att det gått en timme och jag kan inte komma ihåg vad jag gjort under den tiden, eller vad jag tänkt. Det är märkligt för mig, jag kan inte komma ihåg senast det hände att mina tankar varit så banala och så totalt osammanhängande att mitt minne inte ens försöker registrera dem. Uppenbarligen har jag inte filosoferat över något värt att minnas, bara varit extremt osympatisk och väldigt självömkande, så det gör ingenting alls. Jag behövde tömmas helt enkelt.

 

Nu skrattar jag lite åt mig själv, följer den allmäna visdomen "man måste ha lite självdistans". Det ligger något i det.