Jag vill skrika till världen att jag inte är rädd, jag är inte rädd för helvete! men mitt huvud saknar förståndet att vara det så min kropp fruktar i dess plats
Jag tänker ibland att det måste ha varit lättare förr att befinna sig i sociala sammanhang eftersom det fanns regler för allt som man lärt sig, i alla fall inom de högre klasserna, redan som barn. Man gick igenom handboken man präntat in i sitt huvud och bara "aaaah där har vi svaret på den frågan!" och på så vis behövde man inte anstränga sig något vidare för att umgås. Det är dagar som idag jag tänker på det där eftersom jag idag är så trött efter en intensiv vecka. Men så är vi ju bara människor och ett och annat otippat ord skulle ha slunkit igenom alla regler och någon liten gest skulle ha gjort ett beteende opassande och så faller hela regelboken samman. Jag hade nog väldigt ofta varit den med det otippade ordet och den lilla gesten. Med en gemensam regelbok i allas huvuden hade det nog varit lättare, men jag är inte så mycket för det där med strikta, skrivna regler.
Kommentarer
Trackback