beverlyhillsscenario

Jag måste vara den människa som råkar ut för mest småskit här i Sverige. Det är liksom inte nog för att jag ska ha rätt att bli förbannad utan bara lite smågrinig. Jag läste i en bok häromdan om poetik, politik, människan osv. och den här killen skrev " Som om ljuset till sist vore långtråkigt. Nirvana som en plats där allt är en enda upprepning, en lyckans återvändsgränd. Som om Gud bara hade fantasi då han skapade helvetet."  Och jag tänkte, att nej, om Gud finns måste han tamejfan använda sin fantasi hela tiden, det är ju inte som att han kör med samma småjävliga grejer hela tiden. Det är som att han låter det regna över mig hela tiden istället för att bara dränka mig på en gång. Allvarligt, är det för att jag förtjänar det eller för att han tror att jag inte klarar av mer än lite stänk?

Så skrev och kände jag innan jag åkte till jobbet runt 12- halv 1 idag. Men väl på korsvägen, i väntan på nästa spårvagn som jag inte tyckte kunde ta längre tid på sig, kom metro förbi och bjöd på yoghurt. Gjorde min dag. Har varit glad sedan dess.

jag har blivit så jävla allvarlig. ni skulle bara veta.

CTRL + ALT + C. MOTHERLODE

tänkte bara på hur man definierar nyheter när "personer med HIV löper större risk att dö tidigare än personer utan" faller under den kategorin.

nej vet ni vad. jag har p.g.a min totala brist på fantasi som hindrar mig att tänka ut någonting värt att göra glott igenom gamla inlägg här på bloggen (en del är ju skrattretande och andra bara jobbigt larviga) och kan inte låta bli att märka att allt jag skrivit om handlar om mig. är det seriöst det mest spännande jag kan komma på? har jag inga vänner att berätta om? inga roliga historier eller intressanta fakta att dela med mig av? fina bilder eller goda recept? uppenbarligen har jag inte det. sad story.

En annan sak jag insåg är att jag saknar min gamla lägenhet brutalt. Jag saknar att ha hela 25 kvm för mig själv, ett eget kök (ärligt: kokvrå) mina möbler och alla mina fullständigt onödiga prylar som min tummenbok, mina tusen ljuslyktor som jag egentligen aldrig riktigt fick plats med, min sverigeflagga som jag av någon anledning fick av anders i inflyttningspresent, mitt lilla mikroskop osv osv. måste börja ta lägenhetsletandet på allvar, vara en jobbig jävel och ringa runt till alla hyresvärdar och tjata tills de ger mig det jag vill ha.

imorse vaknade jag och chockades över att jag var pigg. det har skett ungefär 4 gånger i mitt liv att jag vaknat innan 9 och inte velat somna om. var på asbra humör, trots att jag skulle jobba och det där humöret höll i sig genom mitt 4-timmarspass som jag förutom att städa använde till att springa runt i en sjukt fin lägenhet med p3 på högsta volym på radion. Så gjorde jag upp planer på en fortsatt bra dag men det sket sig så snart jag kom hem, verkligheten hann liksom ikapp. Inga pengar på kontot, smutsig och i stort behov av dusch, stökigt rum eftersom jag slängt kläder överallt och toksugen på att träna men vill inte springa, kan inte simma på fredagar efter 2 och ingen form av träningskort i sikte den närmaste månaden. Alltså, jag är rastlös och för att inte känna mig helt värdelös har jag varit och handlat rotfrukter och mjölk för pengar jag inte har och tar nu en ofrivillig paus i mitt städande, detta trots att jag städat ett hem i 4 timmar som inte var mitt eget. Är redan arbetskadad och kan inte sluta eftersom det aldrig någonsin är fläckfritt.
trööööötttttt tjej.