vart jag än i världen vänder står jag där med tomma händer, söker något som kan rädda mig.

idag jobbade jag min allra sista dag på kommunen. hoppade över sista timmen och förlängde lunchen, så ingenting har vettigt har blivit gjort idag, som vanligt. Arbetsledaren pratade om hur jobbigt det är att alla jämt är så positiva på facebook, internet överhuvudtaget och jag flinade lite och frågade vilka människor han umgås med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0