The innocence of youth and the sound of major scales
Igår var jag, Annelie och Ida på synthkväll på Jazzhuset. Var väldigt spännande med buffaloskor, lila snedluggar, latexkorsetter, vita linser och tetrismusik. När de stängde sen och vi hängde utanför som man alltid gör, var det några som visst kastade en sten genom ett skyltfönster. Då drog vi. På spårvagnen hem var det en kille/gubbe som prompt skulle prata med mig, allt han själv gjorde var att flina dumt och skratta åt allt jag sade, oavsett om jag skämtade eller inte. Kunde säkert ha sagt "jag har aids" och han hade skrattat. bra kväll.
Kommentarer
Trackback