beverlyhillsscenario

så sitter jag och väntar på att ännu en vecka ska gå. Men i det här höstmörkret, ja höst, jag vägrar kalla det vintermörker, det finns ju ingen snö och inga minusgrader, verkar till och med minuterna släpa sig fram. Speciellt nu då hyresvärden kommit hem igen med sin kompis och ska bo här i "en vecka eller två". likhetstecken med "jobbigt/outhärdligt att vara hemma" för mig. Så jag ska försöka spendera dagarna med att gömma mig i folkmängder på stan eller i hörn på cafeén fast jag egentligen inte har ett öre att lägga på vare sig kaffe eller kaka. Det är tur att Linnea, eskilstunabon, finns här med mig och står ut med mitt gnäll. Speciellt som det egentligen inte alls är så hemskt som jag får det att låta.