beverlyhillsscenario

Jag blev uppringd klockan 9 imorse av en kille från kundtjänst på mitt jobb, som ville berätta att mitt pass idag var inställt. Ända från stockholm ringde han för att berätta det och när jag svarade i telefonen och inte fick ett "hallååå ellerrr" till svar blev jag helt överrumplad. Av någon anledning, säger att det beror på att jag var så trött, spratt det till lite i min mage när jag hörde att han inte var göteborgare och jag tänkte "MEN HAN PRATAR JU SOM JAG! DET ÄR SÅDÄR JAG LÅTER!" och sen blev det en lite "du o ja alfred, du o ja" känsla över hela samtalet, som om det var jag och den här telefonisten mot hela världen. jag vet inte om det var lite av fyllan kvar från igår, om det var för att jag var trött eller för att jag helt enkelt längtar hem lite grann men hade jag träffat den här människan personligen imorse hade jag nog kanske kysst honom på munnen. bara för att han lät lite som jag och inte sa saker som "gött mos".