killing time

imorse vaknade jag klockan 8 av att min mobil ringde. det var min pappa som hade tråkigt på jobbet och börjat leta lägenheter åt mig. till saken hör att han har gått upp vid 5 sen han föddes ungefär vilket betyder att han är onådigt pigg och glad på morgonen medan jag verkligen verkligen inte är det. han pratade så länge i telefon om planlösningar, kvarteret nystanet, hyror osv osv att jag, när vi lade på, inte kunde somna om. jag har alltså varit uppe och vaken sen 8 utan att ha ett jobb att gå till och har hunnit tvätta, blivit arg för att någon stulit torktumlaren, bakat tigerkaka, ätit halva smeten och kollat upp alla lägenheter som min ömme fader ringde mig för att berätta om. nu har jag liksom inget kvar att göra, förutom att vänta på tvättmaskinen. därför sitter jag här. och fördriver tiden.

*

blev nyss uppringd av en försäljare som lät som sunny i scrubs.


I would bounce the moon on the earth if I could.

när man inte gör så mycket mer än att bara jobba på en bio med att sälja godis och biljetter blir man jävligt avtrubbad efter ett tag. Man börjar tänka på såna saker som varför folk envisas med att köpa bilar (godiset). det smakar som tuggumin, har ungefär samma konsistens men håller inte lika länge och kostar mycket mer. jag har ätit bilar, vad är så speciellt med dem? det är ju tydligen nånting jag missar...
Det är sånt där otroligt jävla ostimulerande ointressanta gåtor jag bryr mitt huvud med när jag jobbar och jag blir så trött på att jag inte kan tänka på nånting vettigt.

hit me with 41 shots

skitdag på jobbet igår och att tvingas gå dit idag också är ingen höjdare... 


klockan 07:00 imorse

imorse drömde jag att jag vaknade av att min mamma stod på en stol i mitt rum och ställde upp alla mina skor längs mina lister. "Jag är så förbannat trött på det här! dina skor är överallt, nu får du fan fålla reda på dem själv!" yrvaken, som jag var i drömmen, protesterade jag lite hest och frågade varför hon gjorde så, alla skor gick ju inte att ställa upp så dem hade hon limmat fast på väggen. "Det är nog!" skrek hon bara. 

(önskar jag slapp det här med rubriker)

är sugen på öl och vår och längtar helt sjukt efter stockholm i helgen. det händer nästan ingenting här hemma men mitt huvud går på högvarv.


vår nu

Nu ligger du på en tältsäng på balkongen. Luften börjar bli kylig och fjädrarna skär in i din rygg men du ligger kvar ändå. Med ditt huvud långsamt och ytterst svagt dinglande utanför sängramarna, som en klockpendel fast så mycket mer oregelbundet. Fötterna, som du lagt upp på balkongräcket börjar bli kalla och blodlösa medan ditt huvud verkar svälla upp av ditt rusande blod. (Fast du tänker dig det mer som en nästintill spegelblank flod som rör sig så stilla att man knappt kan ana rörelserna, när resten av dig är så lugnt, varför skulle blodet stressa? menar du.)

det var i mars 2008.

skulle offra min tumme för att få åka tillbaka till thailand just nu. 

 

två saker som inte har ett dugg med varandra att göra

I förrförrgår när jag vaknade var det första jag såg en spindel på min kudde, några centimeter från min näsa. Lät'en klättra upp på ett kvitto och försvinna.
Fick det här exakta meddelandet av nån fransisco javier monteagudo gonzalez på facebook;
"die Dame, hübsches Spetum hast du da, passt ;-)"

bara jobbigt

min plan för den här morgonen var att jag skulle göra en riktig brakfrukost med gröt, omelett, fil, mackor, minst 4 olika grönsaker och 3 olika frukter på ett fat, te, juice (nypressad!) och kanske lite bacon. Sen skulle jag äta den där i lugn och ro i flera timmar i vardagsrummet i morgonrock och med solen i ansiktet. Istället har jag tillbringat hela morgonen, och förmiddagen med att försöka överrösta de från lägenheten bredvid. De har borrat och hamrat konstant i badrummet, som ligger precis vägg i vägg med våran lägenhet, de skulle med andra ord lika gärna kunna stå härinne och väsnas. jag höjer min musik och jag svär på att de borrar och hamrar lite hårdare därinne.    


RSS 2.0