beverlyhillsscenario

igår stod jag på jobbet och var lagom irriterad ( som vanligt) när någon välbekant dök upp på trappan och bara log med hela ansiktet. Det var Angelica och jag blev sinnessjukt glad att träffa henne. Hon är en av de bästa jag känner men jag träffar henne inte så ofta som jag skulle vilja eftersom hon numera bor i halmstad och vi båda är panka och alldeles för upptagna för att höras eller ses särskilt mycket. men nu över julen är hon hemma! det är en av de allra bästa sakerna med högtider, folk som flyttat kommer hem och eskilstuna påminner lite svagt om de bra tiderna man haft i stan.
Just nu tänker jag på stina och hur gärna jag vill träffa henne nu! Och Malin förstås. Vi har ingen ursäkt att inte ses oftare än vi gör. ack det är alltför sällan.