!
aej snart ryker bilddagboken.
ibland fixar moa grejer
Min syster lärde sig göra det här på paint för bara några dagar sen. hon hade ägnat åtminstone några timmar åt att sätta ihop de här bilderna och var överlycklig när hon visade det för mig.
"KOLLA! man vet nästan inte vem som är vem... om man inte känner oss!"
jag blev lite förälskad i tummen
and you swear it's not a trend
nu när nästan alla som jag känner flyttar från eskilstuna, till halmstad, norge, london och gud vet vad har jag fått plågsamt mycket tid över. jag jobbar lite då och då men det tar inte upp överdrivet mycket tid och resten vet jag inte riktigt vad jag ska göra av. det har blivit väldigt mycket bakande, läsande och skrivande. för inte så längesen var jag huslig och gjorde blåbärssylt, jag har på två veckor läst ut cirka 4-5 böcker och sett en hel del film. Eftersom jag också, i princip, har förfogat över 3 kr under de senaste tre veckorna har jag knappt haft möjligheten att göra någonting annat. Att vara för sig själv tycker jag är underskattat men kort sagt; jag har alldeles för mycket tid!
nån dag för längesen åkte vi till stockholm och hälsade på linda
ytligt, jo jag vet.
idag har jag varit och klippt mig. det finns få ställen som jag känner mig så utsatt som jag gör hos frisören. där sitter man i sånt där starkt, jobbigt ljus täckt av en kappa som många gånger gör det olidligt varmt. mitt emot sitter en så stor spegel att man i princip inte kan titta på något annat än sig själv, en syn jag helst av allt slipper när håret ligger så platt på huvudet att jag ser ut som en dränkt katt. Under tiden förväntas jag prata om allt och ingenting medan jag förtvivlat korsar fingrarna för att frisören har förstått exakt hur jag vill ha det och de små hårstråna som hon klipper av fastnar i mitt ansikte och kittlar tills det helt enkelt inte hjälper att rynka på näsan längre utan jag måste hitta vägen ut ur skynket jag är täckt av och klia mig snabbt i hela ansiktet. sådär sitter jag i ca 45 min, så blickstilla som jag bara kan. När det sedan är klart och frisören frågar hur det blev ler jag lite fint och mumlar att jotack, det blev bra, precis som jag tänkt mig. Nu har ju jag turen att ha en frisör som jag känt sedan barnsben, som är snäll och lyssnar fullständigt på vad jag säger. Det har dessvärre tagit mig en del tid och en jävla massa klippningar som fått mig att vilja sjunka genom marken för att hitta dit.
