beverlyhillsscenario

jag är väl rätt hatisk. det finns en man i skolan, som jag aldrig någonsin pratat med, jag vet inte ens vad han heter eller vem han är men så fort jag ser honom blir jag riktigt hatisk. jag blir arg. jag hatar honom. av hela mitt hjärta. jag kan inte titta på honom utan att spänna hela käken (jag gör ofta så när jag blir riktigt arg) jag vill inget hellre än att smacka till honom, det är hemskt. han har aldrig gjort mig någonting, han kanske är snällaste mannen i världen men jag hatar honom. På banken brukar jag också hata människor, det spelar ingen roll om man är tyst, högljudd (eller jo jag hatar högljudda människor mer), glad, arg, ledsen. jag hatar alla på banken. det är riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt äckligt hemskt.