frustrationen för idag

ja vadå, imorn drar jag iväg igen. nästnästa vecka ska jag vara brun fräsch och nyklippt. och då är det kanske läge att på allvar ta tag i det här med frånvaron, som nån nånstans på skolan ställt till och som tydligen ingen på hela stället kan fixa till. det betyder att jag måste driva runt och säga tio gånger varje dag att nej, jag har inte varit borta så mycket och nej, matte C står inte med på mitt schema. Det finns inte en jävel som inte rynkat på pannan när de tittat på min studieplan. om det är nånting de kan så är det att göra allting jävligt omständigt. föresten lär mitt studiebidrag bli indraget eftersom jag förmodligen inte fått ledigt för att blablabla ja ni fattar grejen.

blöter våra fötter först i par bredvid ryser som vi jämt gör i takt

vi vandrar runt med ständig feber, kallsvettas och ibland hånflinar vi åt tanken att vi bara skulle drömma allt i feberyra, gömda under duntäcken fast det tänker vi aldrig högt rädda som vi är för det mesta som skulle låta för högt. Vi hakar fast igen, våra kroppar har redan hunnit kallna och vi vill bara känna varandras hjärtslag, vi vet det för på nätterna ligger vi öra mot mun för att höra andetagen. Vi har kommit så långt förbi ord nu, passerat tungrörelser med ljusår men det är inte längre bara tystnad, det är en ficka i våran gom som tungan fastnat i, vi använder aldrig muskeln och har glömt hur man styr den. Och visst är det ensamt ibland med bara två par läppar men vi klarar oss ändå, kramptag om varandras händer när vi tänker på det. Det är då vi brukar minnas mobiltelefoner och datorer, tv-apparater vi brukar se på varandra, le med ögonen som man alltid gjorde när någon ramlade men man inte vågade skratta, vi hånflinar inuti åt alltihop. Det är så mycket empati vi känner.

mimerier


everythinglooksperfectfromfarawaycomedown nowthey'llsaybutwe'llstay

en sån där jobbig text där nån satt ihop alla orden för att den aldrig riktigt passar någonstans fast den är fin trots att den sitter ihop men den hade nog varit finare med mellanslag.


(nice dream)

man tycker ju att jag borde ha nåt vettigt att skriva efter typ två-tre veckor men jag har verkligen inget vettigt alls att skriva. jo, berlin. Berlin var ju inte fel. det bästa av allt var att man kunde prata om vad som helst, bredvid vem som helst utan att bry sig om vad fan man säger. varenda affär var som ett halvt systembolag fast billigare. Berlin var verkligen inte fel.
sitter och tänker på hur mysigt det skulle vara att röka vattenpipa, dricka öl och äta grillchips på nåt tak med livan och linnea. så skulle det vara lite lagom varmt, sådär så att man kan ha både jeans och kjol, linne eller jacka. men jag har redan dragit fram vantar och ska köpa mig en mössa idag. jag laddar.

self improvement is masturbation

                                                                                      


RSS 2.0