beverlyhillsscenario

det är allt sånt där jag tänker på som att jag inte borde skriva blogg när det finns så mycket annat viktigt jag borde ta itu med eller att jag önskar att jag blir sjuk imorn för att jag inte vill göra matteprov eller bara nåt sånt som att jag saknar anna och att det är tragiskt att jag har tappat så mycket bara på ett år och att jag fått en massa vanor och sånt där som jag egentligen inte vill ha sen skulle jag kunna nämna en massa saker som stör mig men det är grejer som alla verkar lida av och det känns inte som att det är så mycket att klaga över för det är inte synd om mig och sen tänker jag på hur mycket jag vill åka till arvika och emmaboda och på att jag kanske kan lyckas ta mig till emmaboda i alla fall och hur glad jag blir när jag tänker på det och en annan sak som jag blir glad av att tänka på är australienarna i thailand och diverse snygga män som fanns där sen brukar jag ofta tänka på hur länge jag skulle klara mig om jag var med i "sanningens ögonblick" och varenda gång kommer jag fram till att jag skulle ljuga hela tiden sen brukar jag fantisera om vad som skulle hända om jag hade haft lite mer av allt som jag saknar och om hur jag tänker för mycket för jag har insett att det skulle vara lättare om jag inte tänkte alls och det är såna tankar som gör att jag inte klarar av att gå till skolan varje dag för om jag gjorde det skulle inte allt det här m.m få plats i huvudet.