beverlyhillsscenario

nu är det såhär att jag flyttar och jag har ingen dator hos min mami och det finns ingen jävla ork att gå över till min pappa och sitta framför datorn och glo, fast det ba är ca 200 meter, men grejen är den att det egentligen suger hårt att sitta här och jag vill det egentligen inte men jag gör det ändå, för mitt liv just nu är vetintevad och då kan jag lika bra sitta här så att ingen annan behöver lida av mig. för idag blev det en; jag är trött på allt i mitt liv och jag är trött på mig själv för att jag inte gör nåt åt det. jag önskar jag hade feber.
det är liksom alla rutiner, gå upp, gå till skolan, hänga nånstans, ruttna och sova. 
jag ska sluta vara negativ, efter idag är jag en positiv person.

josses fest var i alla fall soft. sjukt mycket  trevligt folk och en massa dans och annat bra.
min kamera var försvunnen i princip hela kvällen för jag var tydligen den enda som hade en med mig såattee den blev kvar hos josse. (men det gjorde inte så mycket för kameran är ju inte sådär sjukt bra  heller så att det är inte så mycket att vara rädd om + att jag har garanti och med en liten lögn skulle jag alltid kunna fixa en ny, hoppas jag. ) jag får tillbaka den sen i alla fall.

jag hatar att inte få sju dagar på morgonen för jag älskar att sitta och läsa medan jag äter frukost.  det är typ en medelålderspappa grej.

de allra flesta sånger är rätt olyckliga om de inte handlar om lycklig kärlek.

imorn får jag pengar, 7987 + studiebidrag igen dåva. fast typ 5000 ska mina kära föräldrar få eftersom de hjälpte mig betala biljetten till thailand. typ 1000 ska jag lägga undan så jag har massor med cash tills thailand så jag typ kan göra vad jag vill när jag är där.  resten ska jag köpa kläder för tror jag, för jag är sjukt trött på alla mina kläder och kunde jag skulle jag sno lite av linnea men hon är typ rätt så mycket mindre än mig så allt hon har är för litet, så det är kört.
vissa grejer som man läser eller ser sätter sig i huvet och man kan inte bli av med det. det liksom går att plocka fram närsomhelst och hindrar en från att tänka på nåt annat. och varenda gång man plockar fram det och sätter det i ord i huvet känns det i hela magen. det är som nånting man inte får glömma förutom att det där egentligen inte är nån mening med att komma ihåg. det var nån novell jag läste igår om nån som hade anorexia och det vill liksom inte släppa. idag ska jag läsa nånting som gör mig glad så att jag kan byta ut den där, för den var bara sorglig och skör. ikväll ska jag läsa och tänka på nånting lyckligt. för imorgon ska bli en bra dag och jag ska vara optimist.