beverlyhillsscenario

jag är  klantig som fan och rätt lat.
jag missade litterär gestaltning idag, för en gångs skull var det inte mitt fel. klockan ringde inte.
fast jag är hundraprocentig på att jag satte alarm på helvetet.
litterär gestaltning är ju ändå typ ett av de roligaste ämnena + att jag faktiskt gör läxorna vi får.
så nu sitter jag hemma, sliter mitt hår och käkar nudlar.

mami är över i den andra lägenheten och fixar, hon är sjukt entusiastiskt över flytten och grejer
och tjatar som fan om att vi (david, jag, moa) också borde vara det.
men allvar, det känns ba som att det kommer bli en jävla massa jobb, det lär ju inte bli nån annan än vi som får flytta över all skit.
jag blir liksom inte glad förrän vi kommit dit och fixat allt, så att jag kan börja typ tapetsera och grejer.

det är lite hemskt när man upptäcker en sida hos en själv som man trodde att
man arbetat bort för typ år sen. då måste man börja om från början och lura sig
själv i ytterligare några år bara för att, när dom åren gått börja om igen osv osv.

f.ö hatar jag hår.