beverlyhillsscenario

jag har inte tagit mig i kragen och gjort nåt med mitt liv än.
men det kommer. nåt måste göras.

känner mig rätt duktig idag också, har simmat och tränat som
ett djur idag. det är fan inte dåligt. 

jag får ångest när dagarna ba rinner förbi, jag vet ju fan inte vad jag
gör hälften av tiden och resten ägnas åt att ångra det jag gjort.
så när ska jag få tid att veta vad jag gör och vara stolt över något
jag gjort? inte förrän jag är rynkig, kutryggig och går med rollator, I guess.
men då är liksom "ögonblicket" förbi. det är ju inte precis som att jag har
alla möjligheter i världen när jag inte klarar av att röra mig snabbare
än en sengångare.
"tänk på att det är tanken som räknas så tänk inte för mycket."
jag borde leva efter det.

imorn har jag nkprov och jag har inte pluggat + att jag inte fattar nåt.
min hjärna tar inte in sånt som är ointressant.
men det är dags att försöka slå in lite info i skallen nu
så får vi se hur det blir med provet imorn.