beverlyhillsscenario

idag mindes jag en kväll när jag var i odlarn, på den tiden då jag var svensson och bodde i villa, med hund och volvo. det var btw en bra tid. anyway, det var snö och strömavbrott, så jag låg med malin på min gård, vi var inpackade i snö och bara låg där. det var helt svart och helt tyst. jag minns det för att det var en så bra kväll. 
dagen har smält samman med alla andra dagar men jag minns kvällen. jag frös inte, jag var inte rädd och inte ledsen. jag var motsatsen till allt det där och det var så skönt att bara ligga där och inte oroa sig över nästa dag. 
för det kändes som att jag skulle kunna låta livet gå där i snön, bara låta minuterna glida förbi och aldrig resa på mig. som om att ingenting skulle hända därnäst men jag var lycklig ändå. livet var bra där i snön.  
hade det där varit en film hade det där varit ett sånt där ögonblick då allting omvänds, när huvudpersonen plötsligt inser någonting eller lovar sig själv något livsavgörande. men i mitt livsavgörande ögonblick njöt jag bara och var nöjd med vad jag hade.
jag älskar att helt plötsligt minnas sånt där. det är den där känslan som gör det så värt.