l'indifference
30 pers i en etta igår, och jag vet inte vart timmarna tog vägen.
promenaden hem var trevlig och den kändes jävligt bra.
jag älskar när man kan prata utan att känna att nåt ord vände sig i munnen och kom ut fel
när man kan säga saker utan att böja huvudet och hoppas att ingen hörde
när orden man säger inte får en att rodna
när man inte önskar att man kunnat veva in dom igen och svälja ner dem tillsammans med skammen
och jag verkligen älskar när man kan känna att nånting inte riktigt kom ut rätt men att det inte spelar nån roll
för den som lyssnar, lyssnar verkligen och det där som blev fel spelar ingen roll för det händer ibland.
man lär sig leva med sig själv och inget annat.
promenaden hem var trevlig och den kändes jävligt bra.
jag älskar när man kan prata utan att känna att nåt ord vände sig i munnen och kom ut fel
när man kan säga saker utan att böja huvudet och hoppas att ingen hörde
när orden man säger inte får en att rodna
när man inte önskar att man kunnat veva in dom igen och svälja ner dem tillsammans med skammen
och jag verkligen älskar när man kan känna att nånting inte riktigt kom ut rätt men att det inte spelar nån roll
för den som lyssnar, lyssnar verkligen och det där som blev fel spelar ingen roll för det händer ibland.
man lär sig leva med sig själv och inget annat.
Kommentarer
Trackback
