beverlyhillsscenario

alltså, det här är bara en massa skit som jag skriver för att jag inte har nåt bättre för mig, det är inte ett dugg intressant och ganska/helt värdelöst. med andra ord- ni vill inte läsa det!

det har gått sjukt snabbt nu. nyss vare typ 4 veckor kvar till sommarlov och nu är det ba några dagar. jag har två horiga prov kvar att göra på måndag, men sen är det äntligen slut.
 efter gymnasiet ska jag ba resa överallt och se och göra massor. det ska dröja år innan jag pluggar igen. men än så länge är det två år kvar.
just ja, sommarjobb har jag fått också! då var min lycka gjord. jag har haft massor med ångest över att jag inte kommer ha några pengar men nu är det lugnt, allting är fixat och jag behöver inte bekymra mig över det mer dårå. har jag tur kommer jag få åka på arvika festivalen också, och om jag har ännu mer tur hinner jag köpa en biljett av simon skoog för ba 700-m'm'm!
om allt det där klickar så kommer allt kännas bra.



men shit vad jag ska vara irriterande. jag hatar min hjärna ibland.
det är så jävla ovärt att jag helt enkelt inte kan släppa vissa grejer.  jag kan gå och fundera på typ en skitliten detalj en hel dag och gräma mig över att ett hårstå i mitt ögonbryn ligger fel utan att jag märkt det. jag typ repeterar saker jag säger till folk over and over again i mitt huvud tills allt bara låter piss i mina öron. därför kan jag inte prata ibland och när jag väl pratar säger jag typ saker som ingen ändå vill höra. och så vägrar min hjärna släppa det. om den bara gjorde det skulle jag kunna säga saker som folk faktiskt kan tycka är intressanta och typ inte gräma mig över småsaker som ingen jävel minns ändå. men ah, det är skitsamma. jag kan sitta här och skriva en massa skit hela dagen som ba rör mina tankar om mig själv som jag för övrigt inte heller kan släppa. SÅ LÄS INTE DET HÄR FÖR DET ÄR INTE INTRESSANT!jag förstår mig helt enkelt inte på mig själv. det är inte klokt. ingenting är klokt.