beverlyhillsscenario

jag blir oftast inte riktigt arg. jag blir bara besviken. jag önskar jag kunde bli arg för det känns som att det skulle vara bättre. istället för att gå runt i en vecka och känna ångest över något skulle man kunna bli arg och få en veckas besvikelse överstökad. men jag funkar inte så och jag lyckas aldrig med att försöka funka så heller. så jag antar att det är lika bra att låta det vara och bli besviken istället. det är kanske bara mina ansträngningar att försöka bli arg som är så besvärliga egentligen. att jag sen inte kan sluta försöka bli nåt annat är en annan sak.  

jag orkar inte bildagboken och jag orkar egentligen inte bloggen. men det blir att jag sitter här ändå i väntan på bättre tider. föresten insåg jag idag att jag ska bo tillsammans med en engelsman livet ut.

f.ö
är malin bra på att dansa, hon borde göra det oftare in public.
är den bästa känslan som finns att känna sig behövd.
är jag väldigt ofta nervös.
är det jobbigt att önska när man saknar tid.