linnea och jag fjantar oss med kameran, för ovanlighetens skull
eller som det ser ut fjantar jag mig ensam och linnea är bara söt.
Hursomhelst ville jag bara säga att jag inte riktigt håller med anna dahlbäck när det kommer till hennes "icke-roliga-saker" lista (nu läser väl förmodligen inte hon min blogg men i alla fall). roliga gångstilar är jättekul (se linneas och thereses "the drunken walk" på facebook) roliga skratt och dialekter är kul ( hör alsterbergs fransman skratt). och sen har vi förstås fåniga namn såsom Bert-åke och det är såklart att de inte är jättekul men inte riktigt kvalificerade för "icke- roliga- saker" listan, tycker jag.
9
Borde väl bli bättre på det här med bloggen om jag ändå ska hålla på men neeej. orkar inte.
dagens historia
jag hade idag tänkt vara duktig eftersom jag inte gjorde någonting annat igår än att ligga med datorn och en bok växelvis på magen medan jag proppade mig full med naturgodis och vanligt godis tills jag mådde illa men som vanligt när jag gör upp planer blir det inte riktigt som jag tänkt mig. jag satt hemma till klockan blev halv ett fast jag gick upp halv 9 (det är svårt att slita sig när lägenheten för en gångs skull är tom, jag känner nästan en skyldighet att njuta så mycket av det som möjligt då). vid 3 mötte jag upp annelie och gick till naturhistoriska muséet där vi i två timmar strosade runt och, som små barn, letade upp de största djuren och de läskigaste. vi enades om att man för sällan gör såna liknande små utflykter, lämnade naturhistoriska med varsin glass och satte oss på ett fik där vi diskuterade intressanta saker och drack kaffe. det var längesen nu som jag kände att jag pratat så mycket att inte ens jag själv längre orkar höra min röst. nu ikväll känns det så. vill inte säga ett ljud till ikväll och det känns rätt bra.
the rock cried out, i aint gonna hide you guy
sveriges roligaste på 140 tecken
good times are calling
"fy fan jag är i eskilstuna med linnea wasberg och ida sundholm och det är fan bäst. vi har druckigt vin och konstaterat att ida är den roligaste personen i världen
den här kvällen är fan bäst och om det skulle vara sista dagen på mitt lov skulle jag vara jävligt nöjd men det är det inte HA. på deras är det
snart ska vi åka pulka som aldrig för. fan vad bäst. jag dör"
Det var i januari 2009 och jag blev lite varm i hjärtat när jag läste inlägget och det svällde upp lite extra när jag mindes kvällen.
i love the passing of time
say cheese
såhär ser merparten av mina bilder på mig själv ut:
Den lilla samling jag har är med andra ord ingen vacker syn. trist tycker jag när man söker jobb och man måste ha en cv-bild.
15
avlider. ikväll bestämde jag och Linnea oss för att bara sitta hemma och njuta av att vi har lägenheten helt för oss själva. Milo är borta, Linda är borta, det är bara vi. så vi har gjort pizza, ätit kladdkaka med glass och grädde och just nu sitter jag och smälter lite i väntan på att jag ska orka klämma ner några bitar naturgodis. det kanske inte sker. kanske somnar i stolen innan dess. det är mer troligt faktiskt.
time goes by, yes it flies when you try to catch a star
jag vill säga att jag har varit så förskräckligt upptagen att jag inte har haft tid att skriva eller ens gå ut på internet men det vore ren lögn. Jag har helt enkelt bara varit för lat för att lägga ner tid på att berätta nånting som händer på ett någorlunda snyggt sätt. det enda jag gjort är att begrava min näsa i böcker (inte kurslitteratur!!) och varit allmänt asocial. med undantag för igår då. vi; jag, Linnea, Annelie, Clas och Martin gick till Sticky Fingers och lyssnade på BOA, drack öl och gick till styrbord.
Linnea gick hem lite tidigare så jag fick promenera hem helt solo runt halv 1 tiden. det var sådär vackert dimmigt som det alltid är i filmer som ska utspela sig på Englands landsbygd. Dimma som ligger över någon öde hed, och till och med döljer handen om man sträcker ut den framför sig. i det här fallet lade den sig som en hinna över gatuljusen och som rök kring mina fötter. Om jag varit grinig för att spårvagnen var alldeles för långsam så försvann den när jag vandrade nerför Mölndalsvägen i dimman.
ÅÅÅokej
may i
You count on the birds, you count on the birds to represent your longing
2 dagar har jag varit i skolan idag, eller egentligen bara en för i måndags försov jag mig, kom efter lunch då vi tydligen skulle ha en dansk gästföreläsare som inte behagade dyka upp, och resten av veckan har jag inte gjort något alls som jag inte velat. Nu börjar min improduktiva vecka stressa mig en aning. vi har ett grupparbete (har grupparbeten hela tiden, VARFÖR GUD?) som ska redovisas den 18:ende så det vore ju bara för jävla bra för att vara sant om mina grupparbetskompisar gör arbetet åt mig. det har ännu inte skett. kommer inte ske= tokplugg för mig nästa vecka.
there is no more than this steal and stone, more than this flesh and bone
you're beautiful, you're 24. I feel like 7. twentyfourseven.
hemkommen igår från en vecka i köpenhamn och jag är luspank. men det gör ingenting alls för det var helt klart värt det. att kalla veckan för en semester känns nästan lite fel eftersom jag fortfarande är trött och sliten, men gör det ändå, det är ju trots allt de semestrarna som kräver återhämtning hemma som är bäst!
De två första dagarna var en liten klassresa, besökte nationalmuseét, åt mat för skolans pengar, drack öl och bodde även på skolans bekostnad.
Jag, Fredrika, Maria och Angelika hittade ett litet mysigt ställe som hette Mojo där de spelade blues musik live och man fick röka inomhus. Kvällen var en faktisk rökridå med hög musik och skrikkonverstationer. Framåt 11- halv 12 rultade vår lärare in med rödvinsmun och busschauffören i släptåg. Vid 12 slutade de spela och vi drog till något litet fik där maria och jag beställde in kaffedrinkar och fredrika bara kaffe.
Andra dagen var vi trötta och inte alltför sugna på den lilla redovisning som läraren tyckte att vi skulle göra på nationalmuseét. för att kunna rättfärdiga resan för skolan, ni vet. Men innan dess gick vi runt på stan mest för den friska luften och de fina bagerierna som finns lite varstans.
Fredrika och jag blev kvar i köpenhamn resten av veckan i väntan på helgen medan klassen tog bussen hem. Det var regnigt och ganska jobbigt väder de där två dagarna så vi höll till ganska mycket på nationalmuséet, det var gratis och fanns våning efter våning och avdelning efter avdelning att kolla in, det var inte överraskande att det är känt i hela Europa. Och speciellt intressant för två, lite smånördiga arkeologistudenter. Annars strosade vi runt på stan eller så roade vi oss med att dricka öl.
På fredagen kom Linnea (så jag överlät fotandet till Linnea, som sköter det mycket bättre än jag) och Fredrikas vän Klara så vi skiljdes åt där, vi hade ju inte direkt samma planer för helgen. Jag och linnea spenderade kvällen på diverse uteställen och träffade onyktra danskar. Fredrika och Klara gick på dansworkshops.
Vi gjorde ett besök på Christiania på lördagen, vädret hade skärpt till sig, och försvann framåt kvällen ut igen. Onyktra danskar fanns ju överallt men vi sprang även på en australienare och en österrikare innan vi drog vidare. Köpenhamnsresan avslutades på Vega med massa dans och några shots som vi ju absolut var tvungna att passa på att köpa när de var så billiga.
28
)':
They're gonna buy your life’s time
Vi har även även kört på solglasögon mer för vårkänslans skull än för att det faktiskt behövs.
do not take this the wrong way but you look like a pantiesniffer
det här kan vara en av de bästa serierna jag sett.
och det här kan vara en av de vackraste män jag någonsin sett.
mailbox 303
Jag har inte hunnit kolla igenom hela än men blev tokförälskad när jag läst inledningen. Postkontoret i Berlin har under flera års tid fått in olika prylar som alla är adresserade till en Mr Cheng. Inte en enda av de här föremålen har skickats ut, man har istället samlat dem i ett skåp på postkontoret där de får ligga som en liten skatt. de berättade att det var lika lustiga föremål varje gång; en sko, delar av en skyltdocka, ett tomt ciggarettpaket, en cheeseburgare, en telefon, ett pingisracket och inget av det är inslaget utan bara skickat precis som det är, med adressen skriven och frimärket klistrat direkt på. Berlins postkontorpersonal väntar hela tiden på någonting nytt och har man varit på semester är det första man gör när man kommer tillbaka är att kolla i skåpet vad man kan tänkas ha missat.
Det är säkert jättemånga som hört om det här förut men jag upptäckte det idag och tyckte det var så klurigt och fint att jag var tvungen att köpa boken.